Hur många år har jag tänkt att maj rusar förbi alldeles för fort? Det är så mycket som ska hinnas med, både på jobbet och privat. Tur att dagarna är ljusa och långa så man orkar och hinner, för det gäller att ligga i och inte stanna upp om man ska hinna allt. Allt som man måste.
Medan jag kastar mig fram genom maj så är det som att allt och alla runt omkring har lika bråttom. Ingen hinner umgås för det “är så mycket”. Och naturen rusar mot sommaren.
På sätt och vis är det likadant i år. Med våren kommer energin och lusten tillbaka. Jag vill renovera klart huset, spela musik, åka på utflykter, träffa nära och kära, vara kreativ. Det känns som om jag orkar hur mycket som helst.
Men det är också stor skillnad när inte 11 timmar om dagen ägnas åt lönearbete och resor till och från kontoret. Nu under mitt friår hinner jag faktiskt med mig själv på resan genom maj. Jag hinner stanna upp och se och uppleva. Jag hinner tänka och reflektera. Jag kan ta det lugnt en dag om jag inte är på topp. Jag hinner njuta. Till exempel hinner jag med att se hur det växer i rabatterna. Jag hinner till och med ta fram kameran och knäppa några kort på tulpanerna medan de växer. Då växer jag också, och mitt liv. Livskvalitet!
RikaErika 